Ut i verkligheten

I nyhetsbladet Gröna Fakta från Movium/SLU presenterar landskapsarkitektstudenterna Maria Barrdahl och Fanny Wahlqvist ett pågående examensarbete som syftar till metodutveckling i planprocesser. Idén är att anordna sektorsövergripande workshops med vandringar i de fysiska miljöer som planerna gäller. Tanken är att natur- och kulturlandskapet ska förankras ”i kropp och sinne” genom att man rör sig i landskapet och att en dialog ”på plats” kan bidra till större förståelse för att det finns flera perspektiv. Med andra ord kan det bidra till att klyftan mellan de kommunala sektorerna minskar.

Det är intressant – och antagligen behövligt – att det tas fram fördjupade idéer och metoder för den här typen av dialog. Jag kommer att tänka på ett citat från en trafikplanerare apropå planerna för resecentrum i Norrköping runt 2000:

Det var fantastiskt mycket fina idéer arkitekterna kom med. Helt underbara idéer i vissa lägen. Men det gick inte att köra buss i det. Det var jättesnyggt och prydligt, men funktionaliteten fanns inte med. Och då upplevde jag många gånger att då kände sig arkitekten nästan personligt förorättad för att vi var burdusa och sa att det här är jättesnyggt men glöm det här för det går inte att använda. Så att istället för att snappa upp så mycket utav det estetiskt tilltalande som möjligt och göra det funktionellt, så sa vi istället nej, nej, nej.

Antagligen hade man, vilket denne planerare också insåg, kunnat förbättra planeringsprocesserna betydligt just genom att ta sig tid att föra en dialog på plats. Men det krävs antagligen en väl formulerad metod för att det ska gå att genomföra, och dessutom att den är väl förankrad i organisationen.