Människan i ljudlandskapet

I senaste numret av PLAN (2-3/2010) skriver Östen Axelsson, doktorand i psykologi vid Stockholms universitet, om ljudets betydelse i fysisk planering. Han lyfter fram något som allt mer börjat uppmärksammas, nämligen att ljuden omkring oss inte bara är störande utan minst lika ofta berikande. I samhällsplaneringen är bullermätning en rutinmässig del av utredningen av fysiska miljöers kvaliteter, men i mycket liten uträckning har det beaktats att ljud också är något annat, något som inte kan mätas i decibel.

Att tala om ljudlandskap innebär att fokusera på livsmiljöers akustiska kvaliteter, att förhålla sig till ljuden som viktiga, berikande och också planeringsbara aspekter av hur en plats upplevs. Den fysiska miljöns estetiska, rekreativa och upplevelseinriktade kvaliteter har haft en stark inriktning på det visuella men nu är det dags att börja ta det auditiva på allvar.

Ett tydligt exempel på att ljud inte bara kan diskuteras i termer av mätbara bullernivåer framkom i ett forskningsprojekt om Norrköpings innerstadsmiljöer. Att det fanns en betydligt högre acceptans för spårvagnar än bussar i gatumiljön kunde förklaras med en mängd olika faktorer, men där fanns också ljudet med som en inte alls oväsentlig aspekt. Visserligen upplevde många att spårvagnarna skramlade och gnisslade. Decibelmässigt var ljuden säkerligen jämförbara med bussarnas ljud, men det som tydligt uttrycktes som en skillnad var att spårvagnarnas ljud signalerade stadsmiljö på ett helt annat sätt än bussarna. Genom spårvagnarnas ljud associerades stadsmiljön med större städer som Milano och Helsingfors och bidrog därmed till hur staden tolkades.

En av de främsta företrädarna för detta sätt att betrakta ljuden som omger oss är kompositören och musikvetaren R. Murray Schafer som väl var den som myntade uttrycket soundscape. Shafer delar in ljuden i ground och figures, där det förra är grundljud, sådana ljud människor inte reflekterar över men som hör till platsen medan de senare sänder olika signaler som vi tar emot och tolkar. Figures kan vara signals, ljud som har ett budskap och som man reagerar på. Det kan till exempel vara en klocka som slår eller en någon som ropar. En annan typ av figures kallar Shafer för soundmarks (givetvis alluderat på begreppet landmarks) och avser ljud som känns igen som sammanhängande med platsens miljö. Här kan man till exempel tänka in spårvagnarnas gnissel och hur ljudets närvaro förstärker känslan av en stadsmiljö och en specifik plats.

Ljud i denna bemärkelse har alltså ingenting att göra med ljudets mätbara fysiologiska egenskaper utan är beroende av individens tolkningar. Frågan om vad ljuden betyder för människan i termer av kulturella värden behöver lyftas såväl i planerings- som i forskningssammanhang.

Inom den institution vid Linköpings universitet som CKS tillhör lyftes nyligen frågan vid ett seminarium, vilket jag bloggat om här.

Ljudlandskapens roll i fysisk planering är temat för konferensen Designing Soundscape for Sustainable Urban Development som äger rum i Stockholm 30 september – 1 oktober 2010.