Jan Jörnmark

Tisdag 6 mars besöker Jan Jörnmark Norrköping och Arbetets museum för att prata om sin bok Avgrunden.

Arrangör är den studentdriva föreläsningsföreningen Spotlight. Läs mer här!

Går det att omvandla ett bostadsområde?

Vad händer när man försöker förändra ett bostadsområde genom satsningar på renovering och förbättringar av den fysiska miljön? Går det att lyfta ett utsatt bostadsområde och omvandla det till ett mer ”lyckat” område?

Åsa Bråmå, kulturgeograf och tidigare medarbetare vid CKS, presenterade vid CKS torsdagsseminarium den 9 februari sin rapport om utvecklingen av bostadsområdet Ringdansen i stadsdelen Navestad i Norrköping.

 

Området som byggdes i början av 1970-talet fick ganska snabbt en stämpel som ”problemområde”, med en socioekonomisk profil med låga inkomster, hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Runt år 2000 pågick en mycket omfattande renovering av området med syfte att förändra områdets karaktär.

Åsa Bråmå har undersökt hur området förändrats demografiskt, från 1994 till 2008. Hon har dels undersökt förändringarna i befolkningens socioekonomiska sammansättning, dels hur områdets position förändrats relativt andra bostadsområden i Norrköping. Därutöver har orsaker till förändringarna analyserats.

Sammanfattningsvis konstaterar Åsa Bråmå att åtgärderna inneburit ett visst lyft för området men att det är osäkert om detta är varaktigt. Området finns alltjämt bland de områden som har de sämsta förutsättningarna och pendlar nu mellan att ”lyfta” och ”falla tillbaka”. Glappet mellan områdena i botten och kommungenomsnittet är fortfarande stort och har för vissa parametrar rent av ökat. Dessutom visar studien att förbättringen av Ringdansen skett på bekostnad av hyresområden i grannstadsdelen Hageby.

Efter Åsa Bråmås presentation vidtog en diskussion som bland annat kom att handla om vad det rumsliga, och åtgärder som syftar till fysiska förbättringar, egentligen betyder. Å ena sidan visar studien att fysiska förändringar i sig inte är en lösning på socioekonomiska problem. Det krävs andra åtgärder för att komma till rätta med problemen och områden som en gång stämplats som problematiska har svårt att tvätta bort stämpeln trots miljöförbättringar.

Å andra sidan går det att hävda att fysiska åtgärder är viktiga, inte minst på grund av att koncentration av utsatthet bidrar till att förvärra problembilden. Den fysiska omvandlingen av ett drabbat område kan i bästa fall bidra till att bättre sprida ut problemen jämnare i staden som helhet, vilket är i linje med idéer om hållbar stadsutveckling som betonar vikten av en ”blandad” stad. Som några av de politiker som deltog vid seminariet påpekade står det högt på den politiska agendan att finna lösningar för att förbättra livssituationen för människor som bor i utsatta områden. Att förbättra den fysiska miljön, genom anpassning av lägenheter, förbättrade samlingsplatser och attraktivare utomhusmiljöer är ett sätt att arbeta med detta, men Åsa Bråmås studie pekar på vikten av att se denna typ av åtgärder i ett större sammanhang.

(1970)

Förändringar av ett bostadsområde ger effekter på andra delar av staden, och en viktig lärdom av studien är att det inte går att betrakta ett utpekat problemområdet och dess förändringar som ett separat system. Staden är ett komplext system där bostadsområden kan ses som segment förbundna med flöden av människor och information. Såväl människors flyttningsmönster som information och rykten om områdenas sammansättning och karaktär påverkar hela stadens socioekonomiska mönster.

Åsa Bråmås rapport Går det att vända utvecklingen i utsatta bostadsområden? Exemplet Navestad/Ringdansen i Norrköping (CKS Rapport 2011:5) kan beställas från CKS!

Hållbar stadsutveckling i fokus

Årets första torsdagsseminarier på CKS fokuserar på hållbar stadsutveckling och vad det kan innebära.

Den 12 januari gästades seminariet av Carl Johan Engström, professor vid Urbana och Regionala Studier, KTH, som på uppdrag av Delegationen för Hållbara Städer undersökt vilka hinder som finns för att uppnå en hållbar stadsutveckling.

Vid CKS torsdagsseminarium pekade han på hur tröga strukturer och olika aktörers intressen och strategier, t ex fastighetsföretagens specialisering, försvårar samverkan kring att förverkliga nya typer av stadsbebyggelse som är mer anpassade till hållbarhetskraven.

Engström menar att det saknas kunskap om vad en stad egenstaden är och att det därmed också saknas övergripande visioner kring stadens utveckling och roller. ”Vi har en landsbygdspolitik men ingen stadspolitik”, säger Engström.

Staden kan ses som en produkt av tillgänglighet och ekonomisk effektivitet genom arbetsdelning. Staden blir härigenom en organism som påverkas av såväl det offentligas som marknadens beslut, och planeringen av staden måste anpassas efter hur stadskulturen utvecklas och förändras. Kunskapssamhället pekar på staden som arbetsplats, det mångkulturella samhället medför förändringar kring småföretagandet, ungdomars livsmönster och användning av staden medför en ny slags offentlighet, allt aktivare äldre förändrar konsumtionsmönstren och kulturlivets förändrade roll påverkar genusstrukturer då kvinnor kan utpekas som den stora gruppen kulturkonsumenter. Samtidigt saknas alltså den politiska diskussionen om vad allt detta innebär för hållbar stadsutveckling.

Engströms resonemang kring staden belyser ett dilemma: Å ena sidan krävs en långsiktighet i strategierna för stadsutveckling. För att rucka de tröga strukturerna i rätt – hållbar – riktning och skapa samverkan mellan stadsbyggandets olika aktörer krävs en stabil och trovärdig kurs. Å andra sidan kan denna strävan efter samsyn bidra till en avpolitisering av samhällsbyggnadsfrågorna. Försvårar behovet av stabilitet och trovärdighet i samverkansstrukturerna möjligheten att lyfta fram staden som politik och skapa en övergripande politisk diskussion om stadsomvandling på kommunal nivå?

Engströms anförande vid CKS torsdagsseminarium går att ta del av här!
(om än med dålig bild- och ljudkvalitet – webbpubliceringen av seminarierna är ännu på experimentstadiet…)

Den 9 februari är rubriken för torsdagsseminariet ”Går det att vända utvecklingen i utsatta bostadsområden?” – Åsa Bråmå, fil dr i kulturgeografi och tidigare medarbetare vid CKS presenterar resultat från forskning om effekterna av omvandlingen av miljonprogramsområdet Ringdansen i Norrköping för tio år sedan.. Har den omfattande renoveringen inneburit ett lyft för området? Och har det i så fall  skett på bekostnad av andra områden i staden?

Mer information och anmälan här!

Seminarium 12 januari: Hinder för hållbar stadsutveckling

Årets första torsdagsseminarium på CKS den 12 januari ställer frågan

Hur undanröjer vi hinder för en hållbar stadsutveckling?

Carl-Johan Engström, gästprofessor vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, har på uppdrag från Delegationen för hållbara städer lett en undersökning kring system och strukturer som kan utgöra hinder för hållbar stadsutveckling. På seminariet presenterar Carl-Johan en rad preliminära resultat som alla är högaktuella för de som arbetar med stadsplanering, stadsutveckling och hållbarhet på kommunal nivå.

Läs mer och anmäl dig här!

Februariworkshop om kollektivtrafik

Den 16 februari arrangerar VTI i samarbete med CKS en workshop kring kollektivtrafikens roller för lokal och regional utveckling!

Kollektivtrafiken står inför stora utmaningar. Branschen vill fördubbla kollektivtrafikens marknadsandelar och kollektivtrafiken framstår alltmer som det viktigaste verktyget för att kunna kombinera lokal och regional utveckling med långsiktiga miljö- och klimatmål. Samtidigt avregleras kollektivtrafiken. De nya regionala kollektivtrafikmyndigheterna
har en viktig roll i den förändringsprocess som pågår, men det är ännu osäkert hur deras arbete kommer att se ut, och vilka som är de viktigaste framgångsfaktorerna i det kommande arbetet. Syftet med denna workshop är att skapa dialog och erfarenhetsutbyte mellan bransch, regionala företrädare och forskare om kollektivtrafikens potential att bidra till kommuners och regioners utveckling.

Mer information finns här!

Hur blir det hållbart?

Den 3 november gästades CKS torsdagsseminarium av Ylva Uggla, docent i sociologi vid Centrum för urbana och regionala studier, Örebro universitet, som talade kring temat hållbar stadsutveckling.

Kommunerna har flera och delvis motstridiga roller i arbetet för vad som benämns som hållbar utveckling. Ylva Uggla lyfte fram hållbarhetsbegreppets komplexa karaktär och menade att även om begreppet, sedan det etablerades i slutet av 1980-talet, har bidragit till att belysa viktiga aspekter av samhällsutvecklingen, så kan det också fungera hämmande och lätt bli ett begrepp tömt på innehåll.

De tre hållbarhetsdimensionerna ekologisk, ekonomisk och social utveckling är inte alltid lätta att förena och ställer nya krav på kommunal politik och förvaltning. Då hållbarhetstänkandet påkallar mer tvärsektoriellt arbete innebär det ett ökat ansvar för den lokala politiken samtidigt som professionerna inte längre blir lika autonoma då de tvingas till större samverkan med andra samhällssektorer.

I relation till den byggda miljön är detta ett intressant och problematiskt perspektiv. Under de senaste decennierna har tilltron till fysisk planering som verktyg för hållbar utveckling ökat och städer har planerats och byggts utifrån föreställningar om vad som kännetecknar en ”hållbar” stad. Framför allt har täthet varit ett nästintill dogmatiskt begrepp: den täta staden ses som miljövänlig, energieffektiv, attraktiv och integrerande, medan motbilden är den utglesade, funktionsseparerade staden som associeras med Urban Sprawl och betongförorter.

Ylva Uggla har studerat vad dessa idéer får för effekter på planeringen av den byggda miljön och har särskilt fokuserat på stadens parker och naturområden. I den rådande hållbarhets- och förtätningsdiskursen blir stadens naturområden något som uppfattas som barriärer och felaktig markanvändning snarare än resurser. En stark trend är att parker bebyggs och att parkelement i liten skala istället infogas i den byggda miljön. Begreppet Pocket Parks har dykt upp som en benämning för den rationella planeringens inlemmande av naturen i de täta stadsstrukturerna. Men det finns en kritik mot detta. En planerad Pocket Park i Norrköping har till exempel mötts av kritik av boende i den aktuella stadsdelen som undrar  vad det är för fel på de parkområden som redan finns inom rimligt avstånd. Kanske finns bakom kritiken en oro för att en Pocket Park på sikt inte är tänkt som ett komplement utan som en ersättning för större parkytor.

Givetvis kan man också kritisera denna utveckling utifrån hållbarhetsbegreppet. Ekologisk hållbarhet kräver kanske inte bara energieffektivitet genom korta avstånd utan också biologisk mångfald, även i stadsmiljön? Med utgångspunkt i den sociala hållbarhetsdimensionen kan man fråga sig om ”fickparker” verkligen är en framkomlig väg om man vill utforma en stad som tillhandahåller ”mötesplatser för alla samhällsgrupper” som det brukar heta i stadsutvecklingsvisionerna.

Efter flera år med den fysiska planeringens uppgift definierad som stadsdesign ner till minsta gatsten, och med attraktivitet och ekonomiskt hållbar utveckling i fokus, kanske perspektivet nu håller på att vidgas. Insikten att även stadens mellanrum har ett värde för en hållbar stadsutveckling tycks ändå börja smyga in i olika stadsutvecklingssammanhang.

Men ett förändrat tänkande kräver också nya begrepp. Kanske kan ”fjärde typens natur” vara ett begrepp att ta fasta på för att beskriva den urbana grönska som varken är orörd natur, odlingslandskap eller prydliga parkanläggningar?

Kanske ser vi nu en öppning för ett mer reflexivt förhållningssätt till de senaste decennierna starka idéer om hållbarhet, förtätning och tillväxt. Såväl tillväxt- som täthetsbegreppen börjar diskuteras mer nyanserat, och hållbarhetsbegreppet har den senaste tiden varit föremål för en rad seminarier och diskussioner på olika plan.

Ylva Ugglas forskning kring den hållbara staden har ambitionen att vara en del av den utveckling som bara är möjlig genom ifrågasättande av rådande normer och dominerande idéer. Som hon konstaterar på projektets hemsida kan ”projektet fylla en forskningslucka inom planeringsforskningen, som hittills till stor del varit inriktad på lösningar till på förhand definierade problem. Dessa problem har i sin tur varit baserade på förgivet tagna uppfattningar om stadens invånare, det urbana och naturen”.

Det är dessa förgivettaganden vi behöver vända och vrida på i samtal mellan olika samhällsaktörer. Här hoppas vi att CKS seminarier kan bidra med en liten del.

Engagerat i Boxholm om Hållbart Resande

Den 23 september träffades ett fyrtiotal personer i Boxholm Folkets Hus för att diskutera vad hållbart resande egentligen är och hur förutsättningarna ser ut för att arbeta med hållbar utveckling ur ett mobilitetsperspektiv.  Tretton kommuner och några regionala organisationer var representerade vid seminariet som arrangerades i anslutning till den europeiska trafikantveckan i samverkan mellan Boxholms kommun, Centrum för kommunstrategiska studier (CKS), Norrköpings kommun, Linköpings universitet och Forskarnätverket Aktörer, Samhälle, Transporter (FAST).

Vid seminariet belystes och diskuterades hållbart resande utifrån olika perspektiv och erfarenheter från kommuner och forskning. Birgitta Palmqvist från Boxholms kommun, Jannica Schelin från Norrköpings kommun samt Sara Gustafsson och Malin Henriksson från Linköpings universitet bidrog med presentationer av kommunerfarenheter och forskning.

Därefter vidtog diskussioner i mindre grupper och vi kunde konstatera att ämnet är såväl engagerande som mångfasetterat.

Presentationer och anteckningar från gruppdiskussionerna finns att ladda ner här!

Förebilden Freiburg

Planeringsbloggen skriver om området Vauban i Freiburg som dragit blickarna åt sig som en förebild i dagens stadsplanering. En viktig framgångsfaktor – vid sidan av strategier för bostadsbestånd och boendeinflytande verkar vara att frågorna om kollektivtrafik respektive biltrafik och parkering faktiskt hamnat i samma säck. Något som verkar långt i från självklart i svenska kommuner och regioner. Det verkar alltså finnas skäl att ta en tur till Freiburg.

Hållbart resande – Boxholm 23 september!

Nu är programmet klart till seminariet Hållbart resande – Går det att styra? som hålls i Boxholm den 23 september!

Inbjudan och program finns här!

Hållbart resande – går det att styra?

Vik fredagen 23 september för ett spännande seminarium om hållbart resande! Hållbarhetsbegreppet är centralt i kommunal verksamhet och idag finns knappast ett policydokument eller en översiktsplan som inte innehåller formuleringar om hållbar utveckling. Men hållbarhet i ekologisk, ekonomisk och social menning kräver sektorsövergripande samordning i kommunerna. Hur fungerar det att arbeta med hållbarhet i praktiken? Hur ser förutsättningarna ut och hur skiljer det sig åt mellan olika kommuner? Hållbart resande är ett konkret exempel på hur hållbarhetsretoriken omsätts i praktiskt arbete. Vid seminariet som hålls i Boxholm under den europeiska trafikantveckan, kommer hållbart resande att belysas och diskuteras utifrån olika perspektiv och erfarenheter från kommuner och forskning.

Läs mer här!